Kiropraktor, massör, osteopat, naprapat och sjukgymnast
Vad är skillnaden på de olika behandlingsmetoderna?
tryck på de olika länkarna för att få veta mer!
Fysioterapi är ett akademiskt ämne som behandlar områden som är av relevans för fysioterapeuternas yrkesroll. Yrkestiteln var tidigare sjukgymnast, men är från och med den 1 januari 2014 fysioterapeut.
Den som före den 1 januari 2014 var sjukgymnast måste dock för att få kalla sig fysioterapeut ansöka hos Socialstyrelsen om att byta titel. Den som får legitimation som fysioterapeut får inte kalla sig sjukgymnast.
I yrkesrollen ingår främst undersökning och behandling med syfte att bedöma, bota, förebygga eller lindra sjukdomar, främst sådana som manifesterar sig i rörelse- och stödjeorganen det vill säga muskler, leder, skelett och nerver. En fysioterapeut arbetar med att bedöma, förebygga, lindra och bota hälsoproblem på såväl organisations-, grupp- och individnivå.
Folkhälsa, stress, idrottsmedicin, manuell medicin och ortopedi är några viktiga kompetensområden men även utveckling av människors kunskaper, kompetens, förhållningssätt samt organisationers och samhällsstrukturers påverkan på hälsa.
I fysioterapeuternas yrkesroll ingår även att självständigt bedöma patienters skador och förmågor som en del i utredning av sjukdom. Exempelvis är bedömning av motorik, styrka, ledrörlighet och smärta vanligt.
En fysioterapeuts fokus finns på hälsa och beteendeförändringar och har ett salutogent perspektiv på hälsa. Salutogenes innebär fokus på det som gör individen frisk. Samtal ger fysioterapeuten kunskap att främja hälsa på individnivå. Inom folkhälsovetenskapen studeras de faktorer som är hälsosamma samt modeller som kan användas för att främja hälsa hos befolkningen i ett samhällsperspektiv.
Många fysioterapeuter arbetar i kommun och landsting. En del väljer att bli egna företagare och kan erbjuda bland annat hälsovägledning, massage, föreläsningar eller hälsoprofilbedömningar förutom traditionell fysioterapeutisk behandling.
Fysioterapeuter som arbetar med folkhälsa kallas ofta folkhälsoplanerare eller folkhälsosamordnare. Fysioterapeutiska åtgärder kan vara primärt eller sekundärt preventiva men också rehabiliterande (tertiär prevention).
Osteopater använder manuell kontakt för diagnos och behandling. Inom osteopatin används många olika manuella tekniker i syfte att förbättra kroppens funktion som kan vara nedsatt eller förändrad.
Den manuella behandlingen kan kombineras med råd om träning, kost, kroppshållning etc. Enligt osteopatin kan man arbeta med muskler, leder och hinnor och därigenom påverka funktionen i dessa eller närliggande organ och strukturer.
Osteopatisk behandling anses bygga på tillämpad anatomi och osteopatiska principer.
Naprapati (från tjeckiska napravit, “att korrigera” och grekiska pathos, “lidande”) är en form av manuell terapi som anses höra till alternativmedicin. Naprapater påstår sig diagnostisera, behandla och rehabilitera smärttillstånd och funktionella besvär i rygg, leder och muskler.
Terapin involverar ofta att patienten får ligga på en speciell bänk medan naprapaten utför behandlingen med händerna. De vanligaste metoderna som används är ledmanipulation, massage eller töjning av smärtande muskler.
Naprapati utvecklades ur kiropraktiken i USA under tidigt 1900-tal, och begreppen har till stor del uppfattats som synonyma. Svenska Socialstyrelsen tar upp naprapati och kiropraktik parallellt och med en likartad utgångspunkt.
Det övergripande syftet med kiropraktisk behandling kan sägas vara att återställa normal funktion i leder, muskler och nervsystemet. Den huvudsakliga behandlingsmetoden är kiropraktisk justering som består av olika handgrepp för att mobilisera en led eller ett område.
Justeringarna syftar att återställa ledfunktionen. Kiropraktorer utför behandlingen primärt med händerna och är därmed en behandlingsform vilken kan jämföras med taktila rehabiliteringsmetoder som massage och sjukgymnastik.
